Die Konjugation des französischen Verbs bruire in der weiblichen Form

Verb Grupp 3 - Das Verb bruire ist intransitiv
Verwendete Hilfs Verb : avoir
bruire

Übersetzung bruire

bruire ➔ zischen

Indicatif (Indikativ)

Présent (Präsens)

-
-
elle bruit
-
-
elles bruissent

Passé composé (Perfekt)

-
-
-
-
-
-

Imparfait (Präteritum)

-
-
elle bruissait
-
-
elles bruissaient

Plus-que-parfait (Plusquamperfekt)

-
-
-
-
-
-

Passé simple (Präteritum)

-
-
-
-
-
-

Passé antérieur (Plusquamperfekt)

-
-
-
-
-
-

Futur simple (Futur I)

-
-
-
-
-
-

Futur antérieur (Futur II)

-
-
-
-
-
-

Conditionnel (Konjunktiv II)

Présent (Konjunktiv II Präteritum)

-
-
-
-
-
-

Passé (Konjunktiv II Plusquamperfekt )

-
-
-
-
-
-

Subjonctif (Konjunktiv)

Présent (Präsens)

-
-
qu'elle bruisse
-
-
qu'elles bruissent

Passé (Präteritum)

-
-
-
-
-
-

Imparfait (Präteritum 1)

-
-
-
-
-
-

Plus-que-parfait (Plusquamperfekt)

-
-
-
-
-
-

Impératif (Imperativ)

Présent (Präsens)

-
-
-

Passé (Perfekt)

-
-
-

Infinitif (Infinitiv)

Présent (Präsens)

bruir

Passé (Perfekt)

avoir brui

Participe (Partizip)

Présent (Präsens)

bruissant
 

Passé (Perfekt)

brui
ayant brui

Gérondif (Gerundium)

Présent (Präsens)

en bruissant

Passé (Perfekt)

en ayant brui

Synonyme für bruire


Einige zufällig ausgewählte Verben